1. Teknik: Det är många faktorer att ta hänsyn till vid valet av placering av en odling. Den vanligaste tekniken i Sverige är long-line odling och där finns flera modeller att välja på. Scanfjord-odlingen består av 8-10 parallella bärlinor från vilka samlarna eller odlingsbanden hänger. Oftast löper bärlinorna på 1-2 m djup och hängarna från dessa är 5-6 m långa. Xplora-tekniken kommer ursprungligen från Skottland och här löper bärlinorna i ytan, varifrån samlarna eller odlingsbanden hänger 5-6 m djupt. En tredje modell härrör från Norge, Smart-farm där bärlinan och flytenheten består av ett polyetenrör på vilken träs ett grovmaskigt nät som når högst 3 m djupt. En fjärde typ är den kanadensiska modellen som har många små flytelement vilket gör att odlingen kan sänkas under ytan. Ofta är samlarna också kortare. De två sista kan placeras i grundare vatten, 5 m eller djupare medan de övriga kräver minst 8-10 m djup

2. Djupet: Se under 1)

3. Skyddat läge: De Europeiska systemen kräver ett relativt gott skydd mot stormar och höga vågor. Kom dock ihåg att strömmen kan utveckla en väl så stor kraft på odlingen som vinden men våghöjden bestäms av hur exponerat läget är. Xplora och Smart-farm kan vara känsliga för is medan Scanfjord och den kanadensiska modellen, om den sänks, klarar isförhållanden.

4. Fiskeplatser: Här får man höra sig för med lokalbefolkningen och yrkesfiskarna på orten. Husbehovsfiskare har ofta vissa favoritplatser och yrkesfisket kan också ha synpunkter på vissa lokaliteter.

5. Farleder: Här får man se till att hålla tillräcklig distans till utlagda farleder. Det finns också vissa platser som används som ankringsplatser för större fartyg. De ligger i väderskyddade vatten och upptar en stor plats. När det gäller småbåtstrafiken kan det lätt bli irritation över odlingar som man tycker hindrar båttrafiken, men det går ofta att komma fram till kompromisslösningar.

6. Militära krav: Dessa kommer ofta fram i samband med tillståndsgivningen.

7. Ekologiska förhållanden: Länsstyrelsen ger inte tillstånd i odlingslägen där det kan finnas ålgräs eller ostronbankar. Dessa förhållanden belyses också vid tillståndsgivningen.

8. Vattenrätten: Kan vara en av de besvärligaste hindren. Ibland är vattenrätten inte utredd men i normalfallet hör den till den närmsta fastighetsägaren och 300 m ut från strandlinjen eller, vilket också är vanligt, till mittlinjen. Många gånger kan den då sträcka sig längre ut än 300 m från land. Ett arrendeavtal är nödvändigt att upprätta med fastighetsägaren. På Statens vatten har arrendeavtalen legat i storleksordningen 1 öre per kg skördad mussla.

9. Strandskyddet: Man måste ha dispens från strandskyddet för att få odlingstillstånd. Denna utvärdering görs i samband med tillståndsgivningen.

Se på sjökortet vilka lägen som kan verka lämpliga. Kontrollera bottenliggande kablar, farleder, djupförhållanden, skydd för väder och vind och bottenförhållanden. Om allt ser bra ut, kontrollera med fastighetsägaren. Kontrollera med lantmäteriet eller kommunen vem som är fastighetsägare. Om det verkar OK, diskutera odlingsläget med kommunen. Därefter tar man kontakt med Länsstyrelsen och ansöker om tillstånd. Räkna med ett halvår innan besked erhålls. Eventuellt skall man på något vis informera lokalbefolkningen för synpunkter.